| <Tillbaka |
Referat från Professor Kalle Bäcks föredrag
på årsmötet 2013-02-14
|
Vad menas med ett torp? Det är inte det som vi vanligtvis förknippar med torp. Med torp menas hus som ligger på annans mark, en bys mark, prästgårds mark, säteri eller en herrgårds mark. Den typ av torp har en kortare historia och börjar på 1600-talet. Adeln fick då tillstånd att anlägga torp på sin mark och hade stor fördel i att deras torpare inte behövde gå ut i krig utan fick göra dagsverk åt jordägaren för att få bo i torpen. Men bönderna fick inte ha torp. Det berodde på att kungen med riksråden var rädda att böndernas mark skulle minska och då kunde de till slut inte betala skatten som tidigare. Men 1742, sista stora bondupproret (stora daldansen) i Sverige var utvecklingen oroväckande. Bondeståndet var starkt i riksdagen och man började bli bekymrad över dess makt varför man gick dem tillmötes och bönderna fick tillstånd att ha torp på sina marker. Då exploderar tillkomsten av torp ända fram till 1850 och det byggdes 100 000 torp med 1 miljon innevånare. Totala folkmängden var då 3,5 miljoner i hela landet. Gränsen mellan ett torp och en gård går vid mantals- sättningen. Om vi ser i kyrkböckernas hus- förhörslängd angivet t.ex. 1/4 dels, 1/8 dels eller t.o.m. 1/128 dels mantal, då är det en gård. Mantalsbegreppet innebär en beskatt- ningsbar gård. Torpen beskattades aldrig. Gränsen mot backstuga är svårare att dra. När prästerna skulle rapportera in till Tabellverket hur mycket folk som bodde i området så satte de gränsen vi ½ tunnland (2.500 m2). Över den gränsen räknades det till torp och under som backstuga. En del tror att backstuga är en byggnad som är anlagd ingrävd mot en slänt eller bergssida och att man då sparar att bygga en fjärde vägg. Så kunde även ett torp vara byggt. Begreppet kommer istället från att bli ställd på bar backe, att inget äga och inget inneha. Vi skall vara glada för att torparlivet tog slut i mitten av 1800-talet. Det kärva liv som torparna då fick genomlida och med sin arbets- |
|
kraft betala markägaren arrende för torpet och omgivande mark med lite skog. Även hustrur och barn fick tjäna bönderna och det blev inte mycket kvar av skörden att själva leva på. Att uppodla Sverige och odla spannmål när befolkningen ökade kraftigt i storlek kan vi idag tacka torparna för. Då sysslade 9 av 10 med jordbruk men det behövdes ändå importeras mängder med spannmål framförallt från Polen och Baltikum. Potatis odlades mest för brännvinstillverkning tills man lärde sig att äta den. Grönsaker fanns inte som nu för tiden och äppelträd planterades först i slutet av 1800-talet. Hus var omålade tills Falu rödfärg framställdes. Även vardagskläder var gråa och tillverkade av vadmal. Sista torparen gick ur tiden 1944. I dag är vi 9 miljoner och mindre än 1 av 40 sysslar med jordbruk som ger ett överskott som politiker numer kallar för ”ett jordbruks- problem”. ”Det blir troligtvis den största historiska parentes vi nu levande kommer att uppleva under vår återstående livstid.” Jordbruksöverskottet förutspås bli en stor hårdvaluta inom några decennier på samma sätt som t.ex. Volvos produktion av bilar.
|
