Järnframställning i Bergslagen

av Håkan Karlsson

Bergsmannen Max Ahlstedt från Nora och tillika ordförande i föreningen Järnringen i Noraskog berättade om järnfram- ställning i Bergslagen på klubbmötet den 9 mars 2006.
Han inledde sitt program med att upp- träda som bergsman iförd bergsmans- rock med tillbehör.

Föredraget handlande om järnframställning i Bergslagen som har gamla anor. Under 1600-talet påbörjades järnframställning i Karlskoga. För 9500 år sedan förekom det jägare och fiskare som vistades vid Flosjöhyttan där man funnit flintyxor från den tiden. Förmodligen ett nomadfolk som vistades i dessa trakter under kortare perioder.

Den första bofasta befolkningen fanns i Bergslagen för ca 5000 år sedan. För 2700 år sedan uppstod den första järnframställningen i Sverige där man utgick från rödmalm och myrmalm. Den första metoden kallas blästtillverkat järn. I Rosvaldslund, som är en känd gammal bosättning till 600-talet e Kr., har man hittat pärlor och spännen, vilket tyder på att det funnits kontakter med andra länder. Birka var en smidesplats och handelsplats. Blästtekniken har levt kvar in i vår tid.

Den indirekta metoden med masugn och hyttor utgick från bergmalm. Alltså järn bundet till berg i s k järnmalmsstråk. Genom s k tillmakning (upphettning av berg och hastig av-
svalning) kom man åt järnmalmen i berget.

Förutsättningarna för att tillverka järn var tillgång till bergmalm, kalksten (limsten), kol (mängder), vatten (vattenkraft med vattenhjul) samt arbetskraft. Nu hade man möjlighet att få fram ett renare järn med mindre slaggämnen. I den tidiga järnframställningen förlorades järn som slagg, men den senare indirekta metoden gav kvarts som slaggämne. Genom tillsats av kol sänktes smälttemperaturen till 1150° C (något över 4% kolinnehåll). Råjärnet är sprött och skall därefter färskas och smidas för vidareförädling.

Under 1100-talet exporterades järn. Det måste ha funnits en marknad, en efterfrågan på järn. Tekniken utvecklades inte i Bergslagen. Troligen har man fått kunskap om masugnstekniken utifrån, som senare utvecklats i Bergslagen. Masugnstekniken är en kontinuerlig process som skulle pågå dygnet runt.

Det äldsta privilegiebrevet för järnframställning tillkom år 1354 för Norbergs bergslag utfärdat av Magnus Eriksson. 1859 upphörde privilegiet, varför det var fritt för vem som helst att köpa andelar och bilda bolag.

Under 1600-talet levde bergsmännen på ett ganska fritt sätt. Senare strukturerades verksamheten upp genom tillkomst av Bergskollegiet som bestod av 23 olika bergmästeriämbeten med en bergmästare i varje del. Bergmästaren i Nora fanns kvar till 1974. Karlskoga bergslager (även som hela Skaraborgs län = 1854 års indelning) tillhörde Nora bergslags socken även som Lekebergs bergslager. Bergmästeriämbetet i gamla 6:e distriktet.

Vid 1620-talets mitt fanns i Nora och Lindesberg 85 hyttor och 38 hamrar. Antalet kulminerade på 1630-talet med 93 stycken, innan den nya brukspolitiken, med Karl Bondes signatur, medförde en minskning av antalet hyttor och hamrar.

Vid masugnen fanns en masmästare som förman. Ordet mas tolkas som härledande till tyska messen (mäta) eller Masse (mängd, mätning).

Vad är bergslagen? Namnet är ursprungligen antingen benämning på det arbetslag, d.v.s. den korporation som bedrev bergsbruk på en ort, eller på det område, där en särskild lagstiftning, "bergslagen", fanns. Senare tids forskning framhäver dock den juridiska innebörden av ordet. De medeltida beläggen för bergslag syftar på de speciella bergsstadgorna och de kungliga förordningarna för bergsbruket, vilka vanligen gick under benämningen bergsprivilegier. En betydelseförskjutning har med tiden skett från själva ”lagen” till det område för vilken lagen gällde. Ordet ska då också ha fått betydelsen av en geografiskt avgränsad grupp av bergsbruksidkare. Benämningen bergslag har i senare tid även getts åt områden som inte varit privilegierade distrikt, men som har haft bergsbruk som huvudnäring.

Gustav Vasa såg att skogen började ta slut. I gruv- och hyttområden fick man inte hetta upp järnet. Bruk med hammare tillkom. Kronobruk tillkom under 1500-talet. Bruk och hammare skulle ligga avskiljt från gruvorna.

Järnframställning och bergshantering utgjorde en bas för svensk verkstadsindustri. Tradition och arv från den tiden finns fortfarande kvar. Man talar om en förindustriell epok. Valloner lärde oss att kola. Kolet är det trånga sektorn.

De tidiga masugnarna byggdes upp av timmer och sten där man använde s k ställsten eller glimmerskiffer längst in på de varmaste delarna i masugnen. Magrad lera användes som cement. Stockpumpar av olika konstruktioner tillkom på 1500-talet för att få upp vatten ur gruvor. 1750 började man använda borrar och krut. Man borrade för hand vilket krävde stor arbetskraft. Tekniken fördes vidare i generationer.

Vid Nasafjälls silvergruva användes krut första gången i Sverige. Verksamheten påbörjades 1635. Det dansk- svenska kriget 1659 satte stopp för verksamheten; fienden plundrade och brände såväl gruva som smältverk. Eftersom gruvan varit olönsam återupptogs inte driften.

Troligen kommer gruvbrytning i Bergslagen inte att återuppstå. Malmkropparna är små och ligger djupt.