GÄRNINGSMANNEN SOM BYTTE NAMN

av Wanja Sundin

På vägen mellan Hyltinge och Helgesta socken i Södermanland, måste Jonas Olofson ha bestämt sig för att byta namn. Han kom till Hyltinge 1829 som drängen Jonas Olofsson och lämnade socknen, som Jonas Olofsson.
 Då hade han tjänat ett år hos förre skräddaren i Helgesta , skräddaren Jonas Broberg, som flyttat till Hyltinge. 
 Jonas Olofsson var på väg hem till sin mor, som bodde på Dahlkarlstorp, och när han kommer hem heter han för all framtid Jonas Olson Broberg.
 Han var nu utnämnd till sockenskräddare i Helgesta och tyckte tydligen att det passade att ta förre skräddaren namn. 
Han var alltså enligt den tidens sätt att dela in människorna, en gärningsman. Skomakare, smeder, bagare, skräddare etc. alltså män, som inte ägde i mantal satt jord och hade ett hantverksyrke, kallades för gärningsmän. Vi nutida människor är vana vid tidningarnas rubriker om "ogärningsmän" eller som de nu kallas "gärningsmän", alltså män som förbrutit sig grovt mot lagen och vi tycker att benämningen gärningsman är nedsättande.

 På 1800-talet var det noga att definiera människor efter deras föräldrar och deras eventuella status i samhället. Söner och döttrar till jordbrukare; bönder, brukare som fortsatte i faderns fotspår hade namn efter patronymikon regeln- man satte son eller dotter efter faderns förnamn.
 Indelta soldater kunde ta sig ett nytt namn eller rättare sagt fick av kaptenen ett nytt namn som passade ex. Djärv, Svärd, Hjelm, Munter eller Sundin. Man kunde inte ryta Andersson eftersom en mängd av soldaterna hade det namnet från födseln. Vilken Andersson menade befälet? Ovisshet bland soldaterna och en chans att slippa undan kanske.
 Ibland tog soldaten namn efter namnet på det soldattorp han tilldelats. Därför är det svårt att veta släktskapsförhållanden inom soldatfamiljer. Den nye soldaten kunde också "konservera änkan" till en död soldat, alltså gifta sig med henne, för att på så sätt få bli den nye soldaten på torpet. Detta var en praktisk åtgärd, eftersom det inte fanns någon försörjning ordnad, åt i krig, döda soldaters efterlämnade familjer. Hade man inte släkt att bo hos, väntade endast tiggarstaven eller fattighuset för både barn och fru. Det fanns också en regel att en indelt soldat inom ett år skulle gifta sig för att frun skulle kunna odla torpet när han drog ut i krig eller var på de årliga manövrarna.
 Detta att konservera änkan kanske är mera känt i litteraturen när det gällde prästänkor och den nye kyrkoherden.
Även yrkesmän på de stora gårdarna som trädgårdsmästare, rättare, betjänter eller inspektorer hade inte son- namn utan namnslut på -berg, -ström, -kvist eller något slut som kunde hänga ihop med yrket.
 Men för Jonas Olsson Broberg fortsatte namnet Broberg att vara familjenamn i skräddarfamiljen och både döttrar och söner bar namnet.