« Tillbaka

En originalavskrift av Jean Björk

Vardag på en Bergsmansgård under 1800-talet

   

Detta är Georg Wahlströms berättelse om sin mor Hilda Wahlström född 1872 död 1966.
Nedtecknat troligtvis i början av 1900, hon beskriver vad arbetsdagarna innehöll under 1 år på en Bergsmansgård under 1800-talet.
Min mor har om sig själv berättat: Min farfar hette Anders Jonsson och var antagligen född omkring år 1804 (1808-1884). Han var ägare till norra gården i Björtorp i Karlskoga socken.
Gården hade gått i arv inom släkten sedan Karl XII: s tid enl. uppgift. (Gården upptogs 1644 och härstammar från Karl den IX: s tid) Min farmor hette Stina Lisa (antagl. Cristina Elisabet) och var född i Gräsmossen i närheten av Strömtorps station.
Min far var född 20 febr. 1843 i Björtorp. Han hade tre bröder av vilka två reste till Amerika och en övertog gården Hedfallet efter en faster. Far gifte sig år 1869 med Lovisa Olsdotter från Espedalen i Karlskoga. Hon var född år 1846 och hade 3 bröder och 3 systrar. Hennes far var en storbonde och nämndeman och hette Olof Ohlsson och var gift med Maria Andersdotter också från Karlskoga.

Vi var fem syskon. Äldst var Emil som dog i influensa år 1890 (19 år gammal). Näst i ålder var jag född 1872, Erik Johan född 1874, Edvard Valfrid född 1876 samt Klara Elvira född år 1879 och död år 1881 i kikhosta.
År 1881 när jag var nio år dog min mor i lunginflammation.
År 1883 gifte min far om sig med Selma Sofia Kjäll från Hova i Västergötland. I det nya äktenskapet föddes 8 barn.
När jag var 10 år fick jag börja hjälpa till med arbete som barnjungfru och springflicka. När jag var 15 år fick jag utföra samma arbete som de vuxna. Jag fick bo i köket tillsammans med jungfrurna. Där kunde på vintern bli så kallt att spikarna i golvet på morgnarna var vita av frost men under en fåskinnsfäll frös man inte.

Arbetet under ett år var ungefär följande:
Strax efter jul när det ljusnade påbörjades vävning av tyg till gångkläder, sängkläder, handdukar o.dyl. Det mesta garnet för vävningen tillverkades av egen ull eller eget lin genom kardning och spinning. Vävstolen stod i köket. Flera gånger på vintern tröskades det, då hela gårdens folk fick hjälpa till.

Tre á fyra gånger på året bakades storbak av hårt bröd. Detta tillgick på följande sätt:
På söndag kväll bars in bakbord, baktråg, mjöl och ved till en stor murad bakugn rymmande 21 kakor. Tråget var c:a 1 m x 0.35m x 0,3. I detta gjordes deg av 5 kannor = 15 l vatten erforderlig mängd mjöl, jäst och salt (största delen jäst var hemgjord vid bryggning av dricka). Vid 21-tiden var detta klart och vi gick till sängs. Kl. 2.00 på morgonen gick den som hade hand om bakningen upp och arbetade degen första gången samt började varmeldning av ugnen. När degen stått en stund bakades den till kakor. Detta var klart vid 7-tiden då frukosten åts i köket av karlarna först och kvinnorna därefter. Sedan gjordes en ny deg lika den första. Därefter rakades och sopades ugnen ren från glödande aska varefter den första degens kakor gräddades. Därefter arbetades den andra degen första gången så eldades ugnen på nytt och en stund senare bakades kakor lika de första.
Så åt man middag i köket och därefter gjordes deg nr 3. På kvällen var alla 3 degarna gräddade och kakorna upphängda på spett i kökstaket. Då började man med nästa deg och fortsatte på detta sätt t.o.m. fredag. Hela bakningen sköttes av en person och när den var färdig var taket fullt av kakor. När kakorna var hårda flyttades de och spetten ut i en bod.
Då och då gjordes småbak av mjukt rågbröd och vetebröd avsett för helger och för ”främmande”

Karlarna körde på vintern hem ved samt kalk (hämtades vid Lanna i Nerike) På senvintern körde de ut gödsel. Träkol kördes till Bofors i januari och februari.

Några gånger på året tvättades stortvätt i ”brygghuset” (i samma hus som drängstugan). Efter tvättningen kördes kläderna till den c:a 5 km avlägsna sjön Alkvettern för sköljning (klappning). På vintern utfördes detta vid en upphuggen vak i isen. Klappningen gick på ett par timmar.

Några gånger på året bryggdes dricka. Detta skulle ske på följande sätt:
Av tidigare beredd och malen malt intogs en lämplig mängd till brygghuset och fuktades med vatten i ett kar. Detta fick stå över en natt. På morgonen därefter kokades en bryggpanna vatten som blandades med maltet under mycket noggrann omrörning. Därefter kokades ytterligare 2 pannor vatten som blandades i. Efter kraftig omrörning östes så upp en panna av blandningen, malt vatten, och kokades upp samt hälldes tillbaks. På detta sätt uppöstes och kokades ytterligare två gånger en panna. Därefter fick blandningen stå tills mäsken sjunkit. I ett annat kar försett med bottenavtappning inlades sen halm på bottnen. Sedan vattnet (vörten) hällts av mäsken östes den senare på halmen under blandning med kluven råskalad potatis. Därefter kokades vörten upp och hälldes över mäsken samt fick rinna ned i ett rent kar. Sedan all vörten silats över mäsken uttogs en panna vört, kokades och hälldes tillbaka i karet. På detta sätt kokades ytterligare två pannor. Nu var vörten färdig och fick svalna. På kvällen uttogs en mjölkflaska vört och till denna sattes jäst. Påföljande morgon tömdes mjölkflaskans innehåll i vörtkaret och det senares innehåll tappades i den väl rengjorda och med enrislag indränkta drickestunnan i källaren. Tunnan igensattes och tätades väl.
Dricka stod alltid upphällt i en stor med lock försedd hink i köket. Bredvid låg en skopa som alla drack ut. Vatten drack man inte.

På våren bar kvinnorna upp potatisen ur källaren och rensade den från felaktiga exemplar samt skilde från mellanstora dylika för sättning. Kvinnorna skötte även med hjälp av torparfruarna ensamt trädgården. Däri ingick rätt mycket grävningsarbete.

Före midsommar togs löv i skogen till vinterfoder åt fåren. Karlarna hjälpte härmed till med fällning av träden samt hässjning. Man tog asplöv och de fällda träden höggs till ved.

När jag var 17-18 år köpte far en slåttermaskin och något senare hästräfsa. Tidigare slogs allt med lie, höet räfsades för hand och bars på två stänger till hässjorna. Slåttern började då vid 2-tiden på morgnarna och pågick till omkring kl. 8.00 då vi åt frukost på sommaren. Därefter sov man (d.v.s. åtminstone karlarna) och efter middagen räfsades och hässjades höet.

Någon dag före midsommar skulle fåren hämtas hem från skogen för klippning. De hade då gått fria hela försommaren och var som vilda och ville inte från skogen. De gick i flock och många gånger kunde det ta rätt lång tid att hitta dem i den stora skogen. Vi brukade gå 5-6 stycken för att mota hem dem, men så snart de kom i närheten av hemtrakten försökte de vända. Många gånger kunde vi få springa efter fåren mera än en halv dag tills de blev så trötta att de inte orkade springa längre. Då hände det att vi fick bära en del av dem hem. Men roligt var det att springa i skogen. Då hade man liksom en fri dag.

På hösten tog man hand om linet och beredde detta vilket var ett mycket invecklat arbete och tog tid.

I oktober efter upptagningen av potatisen (man kunde få ända till 80 tunnor) gjordes potatismjöl. Potatisen maldes därvid i handkvarn. Något tidigare på hösten beredde man malt av råg och havre.

I början av november skedde storslakten. Det slaktades då vanligen en ko och två grisar. Då blev det kalas några dagar. Massor av korv tillagades och saltades och röktes. F.ö. saltades alltsammans.

Till Jul stöptes talgljus och bakades storbak av mjukt bröd, tvättades och bryggdes extra god dricka. Min styvmor införde bruket att använda julgran och det tyckte vi var mycket vackert. Vid Jul fick vi vetebröd till kaffet bakat av köpt mjöl.

Till det här beskrivna arbetet hörde dessutom det som alltid hör till en bondgård och som ännu idag utföres på samma sätt som då.

Maten var enkel. Frukosten bestod mest av stekt potatis, kalvsylta eller fläsk eller rökt hästkött samt hårt bröd och mjölk. Middagen bestod av rå sill och oskalad potatis (varje vardag hela året utom på sommaren) hårt bröd och mjölk. Aftonvard (vid 17-tiden) bestod av ½ kaka hårt bröd med ost eller fläsk eller smör på. Kvällsvarden bestod av välling, rå sill och bröd, salt köttsoppa, salt kött och bröd, potatismos, sill och bröd, ärtsoppa kött och bröd eller (på lördagarna) risgryns- eller potatisgrynsgröt och mjölk. På söndagarna fick vi kaffe och bröd på morgonen sedan gröt och mjölk till frukost, till middag fick vi ofta en kötträtt, till aftonvard smörgås och på kvällen vi fick sill och potatis, hårt bröd och mjölk.
Far och styvmor åt inte i köket. De höll sig nog med litet bättre mat.

När jag var 16 år bodde jag i kyrkbyn (Karlskoga) 3 månader och gick i en sykurs. När jag var 20 år fick jag plats på brukshotellet i Bofors där jag var i 2 år. Därefter var jag hushållerska åt bruksförvaltaren under ett ½ år, varefter jag blev kokerska på ”Tyska Skolan” i Stockholm. Där stannade jag i 4 år tills ett år innan jag gifte mig 1899 den 28 oktober. Mellan 1898-99 var jag i föräldrahemmet.